Hoppa till sidans innehåll

Inom industrin uppstår det dagligen biprodukter och om man utnyttjade dessa, skulle man kunna minska utsläppet av koldioxid och samtidigt inom jordbruket förbättra åkrarnas kulturtillstånd. Återvinningslösningen måste dock vara lönsam mätt med alla mätare.

Enligt försiktiga prognoser skulle man inom jordbruket i Finland kunna uppnå en minskning av CO2-ekvivalentutsläpp på 200 000 t, om man till fullo utnyttjade alla återvinningskalktyper och jordförbättringsfibrer samt det kväve, som för närvarande inte återvinns, som uppstår inom industrin.

I det föregående och det nuvarande regeringsprogrammet har man satt upp ambitiösa mål för återvinningen av näringsämnen. För att målen ska uppnås, måste återvinningslösningarna inte bara generera mervärde för industrin, utan även erbjuda en lönsam livscykelkostnad eller livscykelavkastning.

Vad ger upphov till ett positivt mervärde? Biproduktens värde fastställs efter hur värdefull och konkurrenskraftig slutprodukten är för dess användare. Inom cirkulär ekonomi fastställs produktens värde av pengarnas fördelning mellan aktörerna i värdekedjan: ibland täcker slutproduktens värde kostnaderna för dess tillverkning, ibland inte.

En ökning av nyttoanvändning kan inte automatiskt innebära betydande investeringar för industrin eller andra aktörer. Många biprodukter kan också redan nu utnyttjas med enkla och befintliga metoder.

Till exempel kan kväve och fosfor samt organiskt material i skogsindustrins fiberhaltiga biprodukter förädlas till högklassiga produkter för jordbruket utan kostsamma enhets- eller anläggningsinvesteringar. Utnyttjande av skogsindustrins biprodukter som jordförbättringsmedel är ett fantastiskt exempel på cirkulär ekonomi, där materialets användningsområde har förändrats radikalt.

Under 2019 förädlade Soilfood närmare 190 000 ton biprodukter från industrin till gödslingsmedel och jordförbättringsmedel för jordbruket. På det här sättet genererades en minskning av CO2-ekvivalentutsläpp på totalt 29 610 t, vilket motsvarar det årliga koldioxidavtrycket för 2 875 finländare.

En betydande andel av de återvunna näringsämnena var kväve och fosfor. Utsläppsminskningen genereras av en minskning av användningen av energiintensivt producerade konstgödsel och jungfruliga naturresurser samt en ökning av kollagret i åkrarna. I beräkningarna har man även tagit hänsyn till produktionens och transporternas utsläpp.

När man utnyttjar biprodukter som innehåller organisk kol på åkrarna, ökar jordmånens kollager och kulturtillståndet förbättras. För jordbrukaren innebär bindningen av kol bättre mullhalt i jorden och ännu bättre produktivitet.

Bindning av kol i åkern är inte bara bekämpning av klimatförändringen, utan även beredskap på följderna av klimatförändringen. En åker med högre mullhalt är nämligen mer odlingssäker och producerar skörd även under osäkrare väderförhållanden.

Skribenten är chefen som ansvarar för Soilfoods industriella tjänster.


Dela

Läs även