Doktorsavhandling jämförde alternativen för fiberslam: till pannan eller till åkern?

I början av 2000-talet såg miljöchefen Juha Oksanen vid Stora Ensos bruk i Imatra i Finland hur fiberslammet försämrade barkpannans funktion. Han började fundera på att sidoströmmen borde hitta en annan väg till nyttoanvändning. Exakt femton år senare, hösten 2026, disputerade han till teknologidoktor vid Aalto-universitetet i Finland med en avhandling som jämför miljöeffekterna av två sätt att ta tillvara fiberslam: förbränning och användning i jordbruket. Vad visade resultaten? ”Det ligger inte mycket förnuft i att bränna det”, svarar Oksanen.

Fiberslam och hur det kan tas tillvara har studerats mycket, men Juha Oksanens avhandling är den första undersökningen som jämför förbränning och jordbruksanvändning med verkliga driftdata från ett bruk, över hela livscykeln.

Oksanen utgick i sin forskning från att det är viktigt för den som producerar slammet att veta vilket sätt att ta tillvara det som är bäst för miljön.

”Man kan säga att jordbruksanvändning av slammet är gynnsam ur miljösynpunkt, om slam med lågt värmevärde kan ersättas i pannan med ett förnybart bränsle som har högre värmevärde. Resultaten går inte att generalisera fullt ut, eftersom både uppkomsten och förbränningen av fiberslam skiljer sig mellan bruk”, sammanfattar Oksanen.

Energiåtervinningen har dolda kostnader

Som miljöchef såg Oksanen hur stora mängder slam dagligen blandades med bark, lagrades utomhus och brändes i biomassapannan. Fiberslam har lågt värmevärde och brinner trögt. Särskilt vintertid krävdes fossila stödbränslen för förbränningen.

I sin avhandling skriver Oksanen att fiberslammet fortfarande är en bakgårdsfråga för bruken, något som man vill sköta till lägsta möjliga kostnad. Enligt honom är förbränningen förknippad med dolda kostnader som inte syns på samma sätt som till exempel mottagningsavgifter.

”Beroende på hur fiberslammet avvattnas vid bruket är slammets energivärde plus minus noll. Skenbart uppstår inga kostnader av förbränningen. Kostnaderna blir ändå lägre om den fiber som brinner dåligt kan ersättas i pannan med ett förnybart bränsle med högre värmevärde, och användningen av fossila stödbränslen och utsläppen därmed minskar.”

Enligt beräkningen i avhandlingen skulle en ersättning av 105 000 våta ton slamhaltig bark med ren bark vid exempelbruket i Imatra kalkylmässigt spara omkring 5,3 miljoner kubikmeter naturgas per år.

”I ett sådant läge, i ett stort bruks skala, talar vi om betydande kostnader”, säger Oksanen.

Vad visade forskningen?

• Enligt avhandlingen var klimatpåverkan från jordbruksanvändning av slammet mindre än från förbränning. För komposterat slam var skillnaden 78,6 och för kalkstabiliserat slam 113,3 kg CO₂-ekv. per ton slam. Skillnaden uppstod huvudsakligen av att naturgas inte behövdes som stödbränsle när slammet ersattes med ren bark i pannan.
• Jordbruksanvändningen minskade också jordbrukets övergödande effekter, eftersom de jordförbättringsfibrer som tillverkas av slammet minskade erosionen i marken och fosforutlakningen från åkrarna samt ersatte mineralgödsel i livsmedelsproduktionen.
• Dessutom minskade jordbruksanvändningen de försurande effekterna, eftersom pannans svaveldioxidutsläpp blev lägre.
• Vid utomhuslagring påskyndade fiberslammet barkens nedbrytning: barkens effektiva värmevärde sjönk med 2–7 procent räknat på torrsubstans och med 8–35 procent i ankommet tillstånd, jämfört med ren bark.
• Forskningen konstaterade att kadmiumhalten i fiberslam begränsar användningen i jordbruket.