Vi kan inte lägga Sveriges livsmedelsförsörjning på framtidens axlar
Den 21 mars 2025 presenterade regeringen Livsmedelsstrategin 2.0. Det är ett välkommet steg. Men strategin riskerar att bli ännu ett dokument i hyllan om vi inte också tar tillvara de lösningar som redan finns, här och nu, utan att vänta på miljötillstånd, miljardbudgetar eller nya industrianläggningar.
Sveriges självförsörjningsgrad för livsmedel ligger på ungefär 50 procent. Varannan tugga vi äter är alltså importerad. Men självförsörjning handlar inte bara om var maten produceras. Den handlar också om tillgången till de insatsvaror som krävs för att producera den. Svensk livsmedelsproduktion är i dag starkt beroende av importerad mineralgödsel och andra kritiska resurser, vilket gör vår försörjningsberedskap mer sårbar än självförsörjningsgraden antyder.
Importberoendet gör livsmedelssystemet sårbart
Sverige importerar cirka 750 000 ton gödselmedel per år. Nästan allt är konstgödsel, eftersom vi i praktiken saknar inhemsk produktion. Den importerade mineralgödseln svarar för ungefär 83 procent av det kväve, 42 procent av den fosfor och 23 procent av det kalium som det svenska jordbruket behöver varje år.
Det säkerhetsläge vi nu befinner oss i gör den här sårbarheten ännu tydligare. Rysslands krig mot Ukraina blottlade hur farligt det är att vara beroende av en enskild aktör för kritiska insatsvaror. Det är positivt att Sverige visserligen har slutat importera mineralgödsel direkt från Ryssland och Belarus, men EU som helhet importerar fortfarande drygt 30 procent av sin mineralgödsel från Ryssland. Det är ett beroende som varken är hållbart eller förenligt med en trovärdig försörjningsberedskap.
LKAB:s planerade industripark i Luleå och andra svenska initiativ för inhemsk mineralgödselproduktion är lovvärda och viktiga för framtiden. Men de tar tid. Därför måste vi samtidigt skala upp de lösningar som redan finns.
Råvaran finns redan i Sverige
Här är den avgörande poängen som alltför sällan lyfts fram i debatten: en stor del av den växtnäring och det organiska material som jordbruket behöver finns redan inom landet. Vi behöver inte hämta dem utomlands. Vi bränner upp dem.
I biprodukter från pappers- och massaindustrin finns kalk och organiska material som kan förbättra jordstruktur och markens bördighet. I avloppsslam och rötrester från biogasanläggningar finns fosfor och kväve. Gruvbolag, biodrivmedelsproducenter och livsmedelsindustrin producerar sidoströmmar som innehåller både växtnäring och organiskt material som stärker markens långsiktiga bördighet.
I dag hamnar alltför stor del av detta material på nivån ”energiåtervinning” i avfallstrappan. Det vill säga: det bränns. I stället för att bli till gödsel och jordförbättringsmedel som stärker vår livsmedelsproduktion försvinner det upp i rökgaser. Med gårdagens förutsättningar var det rimligt. Idag är det ett fantasilöst slöseri.
Cirkulär ekonomi fungerar
I Sverige ser vi nu en positiv rörelse. Allt fler aktörer lanserar nya produkter och lösningar baserade på cirkulär tillverkning. Soilfood är ett av de företag som arbetar med att ta tillvara dessa sidoströmmar. Vi samarbetar med industrier vars restprodukter innehåller växtnäring, organiskt material och fibrer, och förädlar dem till gödsel- och jordförbättringsmedel som lantbrukare kan använda direkt.
Men vi behöver göra det i en helt annan skala. Frågan är inte längre om cirkulära lösningar fungerar, utan hur snabbt de kan växlas upp.
Det krävs handling av industrin, politiken och lantbrukarna
Till industrin: Pappers- och massabruk, gruvbolag, reningsverk, biodrivmedelsproducenter och livsmedelsindustri. Ni sitter på råvaran. Att se till att dessa flöden används som cirkulär råvara i stället för att eldas upp bör vara en självklar del av ert hållbarhetsarbete och ert samhällsansvar. Det gynnar er, det gynnar lantbrukarna och det gynnar Sverige.
Till lantbrukarna: Cirkulär växtnäring är i många fall ett konkurrenskraftigt alternativ. Lokalt producerad, spårbar, ofta fossilfri och en del av ett kretslopp som stärker markens långsiktiga bördighet.
Till politiken: Regelverket innehåller redan i dag en frihetsgrad som, rätt tillämpad, möjliggör för nya cirkulära material att återvinnas och nyttiggöras på ett säkert sätt. Problemet ligger därför inte främst i lagstiftningen utan i den varierande tillämpningen av den. Naturvårdsverket, Jordbruksverket, länsstyrelserna och kommunala miljökontor ger inte alltid tillräckligt samordnad eller praktiskt tillämpbar vägledning, samtidigt som kunskapen om de lösningar som redan finns på marknaden varierar mellan olika myndigheter och beslutsnivåer.
Detta skapar en sårbar ordning där bedömningen av avancerade cirkulära lösningar i hög grad blir beroende av enskilda kommuners resurser och erfarenhet. För att öka de cirkulära flödena krävs därför ett bättre samspel mellan myndigheterna, tydligare nationella mål och en mer homogen kompetensnivå som gör det möjligt att effektivt ta tillvara både dagens och morgondagens lösningar.
Den snabba lösningen och den långa lösningen behöver löpa parallellt
Livsmedelsstrategin 2.0 och LKAB:s fosforsatsning är viktiga för att säkra den svenska självförsörjningen på lång sikt. Men Sverige kan inte vänta på att framtidens lösningar ensamma ska bära upp livsmedelsförsörjningen. Den cirkulära tillverkningen kan skalas upp redan nu, med befintliga processer, befintliga företag och befintlig råvara som annars går förlorad.
Vi på Soilfood och andra aktörer i branschen är redo att växla upp. Med befintlig teknik, befintlig råvara och fungerande processer kan vi redan i dag bidra till att stärka det svenska jordbruket och Sveriges försörjningsförmåga.
Tekniken finns. Affären fungerar. Miljön vinner och Sveriges självförsörjning stärks. Vi behöver fortsätta utveckla framtidens lösningar, men det får inte bli en ursäkt för att vänta med dem som redan fungerar. Om Sverige vill vara ett föregångsland och exportera morgondagens cirkulära lösningar måste vi först visa att vi kan skala upp dem på hemmaplan. Alla beprövade lösningar måste växlas upp i den takt som situationen kräver. Inte sen. Nu.
Mattias Gustafsson
VD
Soilfood AB